God

Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.

Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.

Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.

Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.

En psalm av Asaf. Gud, hedningarna hava fallit in i din arvedel, de hava orenat ditt heliga tempel, de hava gjort Jerusalem till en stenhop.

De hava givit dina tjänares kroppar till mat åt himmelens fåglar, dina frommas kött åt markens djur.

Huru länge, o HERRE, skall du så oavlåtligen vredgas, huru länge skall din nitälskan brinna såsom eld?

Utgjut din förtörnelse över hedningarna, som ej känna dig, och över de riken som icke åkalla ditt namn.

Tänk ej, oss till men, på förfädernas missgärningar, låt din barmhärtighet snarligen komma oss till mötes, ty vi äro i stort elände.

Hjälp oss, du vår frälsnings Gud, för ditt namns äras skull; rädda oss och förlåt oss våra synder för ditt namns skull.

Varför skulle hedningarna få säga: »Var är nu deras Gud?» Låt det inför våra ögon bliva kunnigt på hedningarna huru du hämnas dina tjänares utgjutna blod.

Låt de fångnas klagan komma inför ditt ansikte, låt efter din arms väldighet dödens barn bliva vid liv.

Och giv våra grannar sjufalt tillbaka i deras sköte den smädelse varmed de hava smädat dig, Herre.

Men vi som äro ditt folk och får i din hjord, vi vilja tacka dig evinnerligen, vi vilja förtälja ditt lov från släkte till släkte.

För sångmästaren, efter »Liljor»; ett vittnesbörd; av Asaf; en psalm.

Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef såsom din hjord; du som tronar på keruberna, träd fram i glans.

Låt din makt vakna upp till att gå framför Efraim och Benjamin och Manasse, och kom till vår frälsning.

Gud, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

Du gör oss till ett trätoämne för våra grannar, och våra fiender bespotta oss.

Gud Sebaot, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

det utbredde sina revor ända till havet och sina telningar intill floden.

Vildsvinet från skogen frossar därpå, och djuren på marken äta därav.

Gud Sebaot, vänd åter, skåda ned från himmelen och se härtill, och låt dig vårda om detta vinträd.

Skydda trädet som din högra hand har planterat, och den son som du har fostrat åt dig.

Det är förbränt av eld och kringhugget; för ditt ansiktes näpst förgås de.