God

Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.

När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.

De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;

och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.

Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.

Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.

Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.

Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!

Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.

De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,

då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.

Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.

Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.

Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.

Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.

Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.

Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;

De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.

Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.

Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;

han gav sin makt[1] i fångenskap och sin ära i fiendehand.

Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.

Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.

Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.

Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.