Bibelverser om Self-Righteousness

Och de församlade sig emot Mose och Aron och sade till dem: »Nu må det vara nog. Hela menigheten är ju helig, alla äro det, och HERREN är mitt ibland dem; varför upphäven I eder då över HERRENS församling?»

Då nu HERREN, din Gud, driver dem undan för dig, må du icke säga vid dig själv: »För min rättfärdighets skull har HERREN låtit mig komma in i detta land och taga det i besittning.» Ty dessa hedningars ogudaktighet är det som gör att HERREN fördriver dem för dig.

Icke din rättfärdighet och din rättsinnighet är det som gör att du får komma in i deras land och taga det i besittning, utan dessa hedningars ogudaktighet är det som gör att HERREN, din Gud, fördriver dem för dig. Så vill ock HERREN uppfylla vad han med ed har lovat dina fäder, Abraham, Isak och Jakob.

Därför må du nu veta att det icke är din rättfärdighet som gör att HERREN, din Gud, vill giva dig detta goda land till besittning; ty du är ett hårdnackat folk.

Sina frommas fötter bevarar han, men de ogudaktiga förgöras i mörkret, ty ingen förmår något genom egen kraft.

När nu Samuel kom till Saul, sade Saul till honom: »Välsignad vare du av HERREN. Jag har nu fullgjort HERRENS befallning.»

Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.

Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,

så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.

Och skall du så få säga: »Vad jag lär är rätt, och utan fläck har jag varit inför dina ögon»?

Nej, om allenast Gud ville tala och upplåta sina läppar till att svara dig,

om han ville uppenbara dig sin visdoms lönnligheter, huru han äger förstånd, ja, i dubbelt mått, då insåge du att Gud, dig till förmån, har lämnat åt glömskan en del av din missgärning.

Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!

Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.

Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.

Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.

Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.

Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.

Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!

Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.

Huru länge skolen I gå på jakt efter ord? Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid.

Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur, räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk?

Du som i din vrede sliter sönder dig själv, menar du att dör din skull jorden skall bliva öde och klippan flyttas bort från sin plats?

Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.