The Life of Jesus

Men hans landsmän hatade honom och sände, efter hans avfärd, åstad en beskickning och läto säga: 'Vi vilja icke att denne skall bliva konung över oss.»

När han sedan kom tillbaka, efter att hava utverkat åt sig den konungsliga värdigheten, lät han kalla till sig de tjänare åt vilka han hade givit penningarna, ty han ville veta vad var och en genom sin förvaltning hade förvärvat.

Då kom den förste fram och sade: 'Herre, ditt pund har givit i vinst tio pund.'

Han svarade honom: 'Rätt så, du gode tjänare! Eftersom du har varit trogen i en mycket ringa sak, skall du få makt och myndighet över tio städer.'

Därefter kom den andre i ordningen och sade: 'Herre, ditt pund har avkastat fem pund.'

Då sade han jämväl till denne: 'Så vare ock du satt över fem städer.'

Och den siste kom fram och sade: 'Herre, se här är ditt pund; jag har haft det förvarat i en duk.

Ty jag fruktade för dig, eftersom du är en sträng man; du vill taga upp vad du icke har lagt ned, och skörda vad du icke har sått.'

Han sade till honom: 'Efter dina egna ord vill jag döma dig, du onde tjänare. Du visste alltså att jag är en sträng man, som vill taga upp vad jag icke har lagt ned, och skörda vad jag icke har sått?

Varför satte du då icke in mina penningar i en bank? Då hade jag, när jag kom hem, fått uppbära dem med ränta.'

Och han sade till dem som stodo vid hans sida: 'Tagen ifrån honom hans pund, och given det åt den som har de tio punden.'

De sade till honom: 'Herre, han har ju redan tio pund.'

Han svarade: 'Jag säger eder: Var och en som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.

Men dessa mina ovänner, som icke ville hava mig till konung över sig, fören dem hit huggen ned dem här inför mig.»

Sedan Jesus hade sagt detta, gick han framför de andra upp mot Jerusalem.

När han då nalkades Betfage och Betania, vid det berg som kallas Oljeberget, sände han åstad två av lärjungarna

och sade: »Gån in i byn som ligger här mitt framför. Och när I kommen ditin, skolen I finna en åsnefåle stå där bunden, som ingen människa någonsin har suttit på, lösen den och fören den hit.

Och om någon frågar eder varför I lösen den skolen I svara så: 'Herren behöver den.'»

Och de som hade blivit utsända gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem.

Och när de löste fålen, frågade ägaren dem: »Varför lösen I fålen?»

De svarade: »Herren behöver den.»

Och de förde fålen till Jesus och lade sina mantlar på den och läto Jesus sätta sig därovanpå.

Och där han färdades fram bredde de ut sina mantlar under honom på vägen.

Och då han var nära foten av Oljeberget, begynte hela lärjungaskaran i sin glädje att med hög röst lova Gud för alla de kraftgärningar som de hade sett;

och de sade: »Välsignad vare han som kommer, konungen, i Herrens namn. Frid vare i himmelen och ära i höjden!»