Lidandets tuktan

27

Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.

28

Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.

29

Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.

30

Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.

31

Ty Herren förkastar icke för evig tid;

32

utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.

33

Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.

34

Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,

35

att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,

36

att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?

37

Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?

38

Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?

39

Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?