Vännernas opålitlighet

14

Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,

15

Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,

16

som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,

17

men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.

18

Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.

19

Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;

20

men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.

21

Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.

22

Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,

23

att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?