Bibelverser om Sea

Och Gud sade: »Samle sig det vatten som är under himmelen till en särskild plats, så att det torra bliver synligt.» Och det skedde så.

Och Gud kallade det torra jord, och vattensamlingen kallade han hav. Och Gud såg att det var gott.

En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.

Och vem satte dörrar för havet, när det föddes och kom ut ur moderlivet,

Han samlar havets vatten såsom i en hög; han lägger djupen i deras förvaringsrum.

hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

Loven honom, I himlars himlar och I vatten ovan himmelen.

Ja, de må lova HERRENS namn, ty han bjöd, och de blevo skapade.

Skullen I icke frukta mig, säger HERREN, skullen I icke bäva för mig, for mig som har satt stranden till en damm for havet, till en evärdlig gräns, som det icke kan överskrida, så att dess böljor, huru de än svalla, ändå intet förmå, och huru de än brusa, likväl icke kunna överskrida den?

Och se, då uppstod en häftig storm på sjön, så att vågorna slogo över båten; men han låg och sov.

Då gingo de fram och väckte honom och sade: »Herre, hjälp oss; vi förgås.»

Han sade till dem: »I klentrogne, varför rädens I?» Därefter stod han upp och näpste vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt.

Men under fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående fram över sjön.

När då lärjungarna fingo se honom gå på sjön, blevo de förfärade och sade: »Det är en vålnad», och ropade av förskräckelse.

Men Jesus begynte strax tala till dem och sade: »Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta.»

Då svarade Petrus honom och sade: »Herre, är det du, så bjud mig att komma till dig på vattnet.»

Han sade: »Kom.» Då steg Petrus ut ur båten och begynte gå på vattnet och kom till Jesus.

Men när han såg huru stark vinden var, blev han förskräckt; och då han nu begynte sjunka, ropade han och sade: »Herre, hjälp mig.»

Och strax räckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade till honom: »Du klentrogne, varför tvivlade du?»

Då kom en häftig stormvind, och vågorna slogo in i båten, så att båten redan begynte fyllas.

Men han själv låg i bakstammen och sov, lutad mot huvudgärden. Då väckte de honom och sade till honom: »Mästare, frågar du icke efter att vi förgås?»

När han så hade vaknat, näpste han vinden och sade till sjön: »Tig, var stilla.» Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt.

Och havet gav igen de döda som voro däri, och döden och dödsriket gåvo igen de döda som voro i dem; och dessa blev dömda, var och en efter sina gärningar.