- English
- King James KJV
- Complete Jewish CJB
- World English WEBM
- Berean Standard BSB
- American Standard ASV
- Geneva GNV
- Young's Literal YLT
- Douay-Rheims DRC
- International
- Shqip ALB
- العربية SVD
- বাংলা BN-IRV
- မြန်မာ Judson
- 简体文 CUV-S
- 繁體中文 CUV-T
- Čeština BKR
- Nederlands STVE
- Français LSG
- Deutsch SCH
- Ελληνικά Vamvas
- ગુજરાતી GU-IRV
- Hausa HCB
- עברית Hebrew
- हिन्दी HCV
- Magyar KAROLI
- Bahasa Indonesia INDO-TB
- Italiano Diodati
- 日本語 Kougo
- 한국어 Korean
- മലയാളം MAL
- मराठी MRCV
- Norsk DNB
- فارسی OPV
- Polski BG
- Português Almeida
- Română Cornilescu
- Русский Synodal
- Español RVG
- Kiswahili Neno
- Svenska SV1917
- Tagalog TAG-ADB
- தமிழ் TCV
- తెలుగు TSA
- ภาษาไทย THAI-KJV
- Українська Ohienko
- Tiếng Việt CADMAN
- Yorùbá YCB
Bibelverser om Philosophy
Viktiga bibelverser
Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.
Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?
Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?
Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,
eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,
du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?
Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!
Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!
Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.
Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.
Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.
Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet: