Bibelverser om Lust

Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

De kunna bevara dig för onda kvinnor, för din nästas hustrus hala tunga.

Hav icke begärelse i ditt hjärta till hennes skönhet, och låt henne icke fånga dig med sina blickar.

Detta skedde oss till en varnagel, för att vi icke skulle hava begärelse till det onda, såsom de hade begärelse därtill.

Ej heller skolen I bliva avgudadyrkare, såsom somliga av dem blevo; så är ju skrivet: »Folket satte sig ned till att äta och dricka, och därpå stodo de upp till all leka.»

Ty den tid kommer, då de icke längre skola fördraga den sunda läran, utan efter sina egna begärelser skola samla åt sig lärare hoptals, alltefter som det kliar dem i öronen,

en tid då de skola vända sina öron från sanningen, och i stället vända sig till fabler.

Nej, närhelst någon frestas, så är det av sin egen begärelse som han drages och lockas.

Sedan, när begärelsen har blivit havande, föder hon synd, och när synden har blivit fullmogen, framföder hon död.

Varav uppkomma strider, och varav tvister bland eder? Månne icke av de lustar som föra krig i eder lemmar?

I ären fulla av begärelser, men haven dock intet; I dräpen och hysen avund, men kunnen dock intet vinna; och så tvisten och striden I. I haven intet, därför att I icke bedjen.

Dock, I bedjen, men I fån intet, ty I bedjen illa, nämligen för att kunna i edra lustar förslösa vad I fån.

Ty allt som är i världen, köttets begärelse och ögonens begärelse och högfärd över detta livets goda, det är icke av Fadern, utan av världen.

Och världen förgår och dess begärelse, men den som gör Guds vilja, han förbliver evinnerligen.