God

Deras hjärtan ropa till Herren. Du dottern Sions mur, låt dina tårar rinna som en bäck, både dag och natt; låt dig icke förtröttas, unna ditt öga ingen ro.

Stå upp, ropa högt i natten, när dess väkter begynna, utgjut ditt hjärta såsom vatten inför Herrens ansikte; lyft upp till honom dina händer för dina barns liv, ty de försmäkta av hunger i alla gators hörn.

Se, HERRE, och akta på vem du så har hemsökt. Skola då kvinnor nödgas äta sin livsfrukt, barnen som de hava burit i sin famn? Skall man i Herrens helgedom dräpa präster och profeter?

På jorden, ute på gatorna, ligga de, både unga och gamla; mina jungfrur och mina unga män hava fallit för svärd. Du dräpte på din vredes dag, du slaktade utan förskoning.

Såsom till en högtidsdag kallade du samman mot mig förskräckelser ifrån alla sidor; och på HERRENS vredes dag fanns ingen som blev räddad och slapp undan. Dem som jag hade burit i min famn och fostrat, dem förgjorde min fiende.

Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.

Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.

Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.

Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.

Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.

Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.

Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.

Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.

Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.

Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.

Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.

Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»

HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.

Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.

HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.

HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.

Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.

Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.

Ty Herren förkastar icke för evig tid;

utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.