God

Men vi, vi skola lova HERREN från nu och till evig tid. Halleluja! [1] Se Frukta Gud i Ordförkl.

Jag har HERREN kär, ty han hör min röst och mina böner.

Ja, han har böjt sitt öra till mig; i hela mitt liv skall jag åkalla honom.

Men jag åkallade HERRENS namn: »Ack HERRE, rädda min själ.»

HERREN är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig.

HERREN bevarar de enfaldiga; jag var i elände, och han frälste mig.

Vänd nu åter till din ro, min själ, ty HERREN har gjort väl mot dig.

Ja, du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar, min fot ifrån fall;

jag skall få vandra inför HERREN i de levandes land.

Huru skall jag vedergälla HERREN alla hans välgärningar mot mig?

Jag vill taga frälsningens bägare och åkalla HERRENS namn.

Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn.

Dyrt aktad i HERRENS ögon är hans frommas död.

Ack HERRE, jag är ju din tjänare, jag är din tjänare, din tjänarinnas son; du har lossat mina band.

Dig vill jag offra lovets offer, och HERRENS namn vill jag åkalla.

Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn,

i gårdarna till HERRENS hus, mitt i dig, Jerusalem. Halleluja!

Loven HERREN, alla hedningar, prisen honom, alla folk.

Ty hans nåd är väldig över oss, och HERRENS sanning varar i evighet. Halleluja!

Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

Så säge Israel, ty hans nåd varar evinnerligen.

Så säge Arons hus, ty hans nåd varar evinnerligen.

Så säge de som frukta HERREN[1], ty hans nåd varar evinnerligen.

I mitt trångmål åkallade jag HERREN, och HERREN svarade mig och ställde mig på rymlig plats.

HERREN står mig bi, jag skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?