Psaltaren141

Åkallan och bön såsom offer

1
En psalm av David. HERRE, jag ropar till dig, skynda till mig; lyssna till min röst, då jag nu ropar till dig.
2
Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer, mina händers upplyftande såsom ett aftonoffer.

Att vakta mun och hjärta

3
Sätt, o HERRE, en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr.
4
Låt icke mitt hjärta vika av till något ont, till att öva ogudaktighetens gärningar tillsammans med män som göra vad orätt är; av deras läckerheter vill jag icke äta.

Den rättfärdiga tillrättavisningens värde

5
Må den rättfärdige slå mig i kärlek och straffa mig; det är såsom olja på huvudet, och mitt huvud skall icke försmå det. Ty ännu en tid, så skall min bön uppfyllas, genom att det går dem illa;
6
deras ledare skola störtas ned utför klippan, och man skall då höra att mina ord äro ljuvliga.
7
Såsom när man har plöjt och ristat upp jorden, så ligga våra ben kringströdda vid dödsrikets rand.

Bön om slutlig räddning

8
Ja, till dig, HERRE, Herre, se mina ögon; till dig tager jag min tillflykt, förkasta icke min själ.
9
Bevara mig för de snaror som de lägga ut på min väg och för ogärningsmännens giller.
10
De ogudaktiga falle i sina egna garn, medan jag går oskadd förbi.
Use ← → arrow keys to navigate
Settings

Reading Style

Typeface

Font Size 19px

Reading Width 45 chars

Options