Bibelverser om Simeon

I Jerusalem levde då en man, vid namn Simeon, en rättfärdig och from man, som väntade på Israels tröst; och helig ande var över honom.

Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han icke skulle se döden, förrän han hade fått se Herrens Smorde.

Han kom nu genom Andens tillskyndelse till helgedomen. Och när föräldrarna buro in barnet Jesus, för att så göra med honom som sed var efter lagen,

då tog också han honom i sin famn och lovade Gud och sade:

»Herre, nu låter du din tjänare fara hädan i frid, efter ditt ord,

ty mina ögon hava sett din frälsning,

vilken du har berett till att skådas av alla folk:

ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna, och en härlighet som skall givas åt ditt folk Israel.»

Och hans fader och moder förundrade sig över det som sades om honom.

Och Simeon välsignade dem och sade till Maria, hans moder: »Se, denne är satt till fall eller upprättelse för många i Israel, och till ett tecken som skall bliva motsagt.

Ja, också genom din själ skall ett svärd gå. Så skola många hjärtans tankar bliva uppenbara.»

som var son av Simeon, som var son av Judas, som var son av Josef, som var son av Jonam, som var son av Eljakim,

I den församling som fanns i Antiokia verkade nu såsom profeter och lärare Barnabas och Simeon, som kallades Niger, och Lucius från Cyrene, så ock Manaen, landsfursten Herodes' fosterbroder[1], och Saulus.