Psaltaren 45:1-12
1
För sångmästaren, efter »Liljor»; av Koras söner; en sång, ett kväde om kärlek.
2
Mitt hjärta flödar över av sköna ord; jag säger: min dikt gäller en konung; en snabb skrivares penna är min tunga.
3
Du är den skönaste bland människors barn, ljuvlighet är utgjuten över dina läppar; så se vi att Gud har välsignat dig evinnerligen.
4
Omgjorda din länd med ditt svärd, du hjälte, i ditt majestät och din härlighet.
5
Och drag så åstad, lyckosam i din härlighet, till försvar för sanning, för ödmjukhet och rättfärdighet, så skall din högra hand lära dig underbara gärningar.
6
Skarpa äro dina pilar; folk skola falla för dig; konungens fiender skola träffas i hjärtat.
7
Gud, din tron förbliver alltid och evinnerligen; ditt rikes spira är rättvisans spira.
8
Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet; därför har Gud, din Gud, smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.
9
Av myrra, aloe och kassia dofta alla dina kläder; från elfenbenspalatser gläder dig strängaspel.
10
Konungadöttrar har du såsom tärnor i ditt hov, en drottning står vid din högra sida, i guld från Ofir.
11
Hör, dotter, och giv akt, och böj ditt öra härtill: Förgät nu ditt folk och din faders hus,
12
och må konungen få hava sin lust i din skönhet; ty han är din herre, och för honom skall du falla ned.
Bibeltext: Swedish Bible (1917) · Fri från upphovsrätt