Slutlig bön om rättvisa och upprättelse

19

Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.

20

Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.

21

De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!»

22

Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.

23

Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.

24

Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.

25

Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»

26

Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.

27

Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!»

28

Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.