TRV
Psaltaren 31:2-13
2
Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet.
3
Böj ditt öra till mig, rädda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min frälsning.
4
Ty du är mitt bergfäste och min bort, och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig.
5
Du skall draga mig ur det nät som de lade ut för mig; ty du är mitt värn.
6
I din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, HERRE, du trofaste Gud.
7
Jag hatar dem som hålla sig till fåfängliga avgudar, men jag förtröstar på HERREN.
8
Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd, att du ser till mitt lidande, att du låter dig vårda om min själ i nöden
9
och icke överlämnar mig i fiendens hand, utan ställer mina fötter på rymlig plats.
10
Var mig nådig, HERRE, ty jag är i nöd; av sorg är mitt öga förmörkat, ja, min själ såväl som min kropp.
11
Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse och mina år i suckan; min kraft är bruten genom min missgärning, och benen i min kropp äro maktlösa.
12
För alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek, ja, till stor smälek för mina grannar och till skräck för mina förtrogna; de som se mig på gatan fly undan för mig.
13
Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död; jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl.
Settings