Psaltaren 119:135-159
135
Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.
136
Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.
137
HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.
138
Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.
139
Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.
140
Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.
141
Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.
142
Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
143
Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.
144
Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.
145
Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.
146
Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.
147
Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.
148
Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.
149
Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.
150
Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.
151
Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.
152
Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.
153
Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.
154
Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.
155
Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.
156
HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.
157
Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.
158
När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal.
159
Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.
Bibeltext: Swedish Bible (1917) · Fri från upphovsrätt