Att hålla fast vid undervisningen och undgå äktenskapsbrottets snara

20

Min son, bevara din faders bud, och förkasta icke din moders undervisning.

21

Hav dem alltid bundna vid ditt hjärta, fäst dem omkring din hals.

22

När du går, må de leda dig, när du ligger, må de vaka över dig, och när du vaknar upp, må de tala till dig.

23

Ty budet är en lykta och undervisningen ett ljus, och tillrättavisningar till tukt äro en livets väg.

24

De kunna bevara dig för onda kvinnor, för din nästas hustrus hala tunga.

25

Hav icke begärelse i ditt hjärta till hennes skönhet, och låt henne icke fånga dig med sina blickar.

26

Ty för skökan måste du lämna din sista brödkaka, och den gifta kvinnan går på jakt efter ditt dyra liv.

27

Kan väl någon hämta eld i sitt mantelveck utan att hans kläder bliva förbrända?

28

Eller kan någon gå på glödande kol, utan att hans fötter varda svedda?

29

Så sker ock med den som går in till sin nästas hustru; ostraffad bliver ingen som kommer vid henne.

30

Föraktar man icke tjuven som stjäl för att mätta sitt begär, när han hungrar?

31

Och han måste ju, om han ertappas, betala sjufalt igen och giva allt vad han äger i sitt hus.

32

Så är ock den utan förstånd, som förför en annans hustru; ja, en självspilling är den som sådant gör.

33

Plåga och skam är vad han vinner, och hans smälek utplånas icke.

34

Ty svartsjuk är mannens vrede, och han skonar icke på hämndens dag;

35

lösepenning aktar han alls icke på, och bryr sig ej om att du bjuder stora skänker.