Johannes döparens födelse och namngivning

57

Så var nu för Elisabet tiden inne, då hon skulle föda; och hon födde en son.

58

Och när hennes grannar och fränder fingo höra att Herren hade bevisat henne så stor barmhärtighet, gladde de sig med henne.

59

Och på åttonde dagen kommo de för att omskära barnet; och de ville kalla honom Sakarias, efter hans fader.

60

Men hans moder tog till orda och sade: »Ingalunda; han skall heta Johannes.»

61

Då sade de till henne: »I din släkt finnes ju ingen som har det namnet.»

62

Och de frågade hans fader genom tecken vad han ville att barnet skulle heta.

63

Då begärde han en tavla och skrev dessa ord: »Johannes är hans namn.» Och alla förundrade sig.

64

Men i detsamma öppnades hans mun, och hans tunga löstes, och han talade och lovade Gud.

65

Och deras grannar betogos alla av häpnad, och ryktet om allt detta gick ut över Judeens hela bergsbygd.

66

Och alla som hörde det lade märke därtill och sade: »Vad månde väl varda av detta barn?» Också var ju Herrens hand med honom.