Leviatans otämjbara kraft

Job 41:1-11

Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?

Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.

Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.

Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?

Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.

Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.

Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.

Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.

När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.

Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.

Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.