TRV
Job 30:1-8
1
Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.
2
Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft?
3
Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.
4
Saltörter plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat.
5
Ur människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar.
6
I gruvliga klyftor måste de bo, i hålor under jorden och i bergens skrevor.
7
Bland snåren häva de upp sitt tjut, under nässlor ligga de skockade,
8
en avföda av dårar och ärelöst folk, utjagade ur landet med hugg och slag.
Settings