Förtvivlan och Guds löfte om dom

Jesaja 33:7-12

Hör, deras hjältar klaga därute, fredsbudbärarna gråta bitterligen.

Vägarna äro öde, ingen går mer på stigarna. Han bryter förbund, han aktar städer ringa, människor räknar han för intet.

Landet ligger sörjande och försmäktar, Libanon blyges och står förvissnat, Saron har blivit likt en hedmark, Basans och Karmels skogar fälla sina löv.

Men nu vill jag stå upp, säger HERREN, nu vill jag resa mig upp, nu vill jag upphäva mig.

Med halm gån I havande, och strå föden I; edert raseri är en eld, som skall förtära eder själva.

Folken skola förbrännas och bliva till aska, ja, likna avhugget törne, som brinner upp i eld.

Förtvivlan och Guds löfte om dom

Reading Style

Typeface

Font Size 19px

Reading Width 45 chars

Options