TRV
Jesaja 22:6-14
6
Elam hade fattat kogret, vagnskämpar och ryttare följde honom; Kir hade blottat skölden.
7
Dina skönaste dalar voro fyllda med vagnar, och ryttarna hade fattat stånd vid porten.
8
Juda blev blottat och låg utan skydd. Då skådade du bort efter vapnen i Skogshuset.
9
Och I sågen att Davids stad hade många rämnor, och I samladen upp vattnet i Nedre dammen.
10
Husen i Jerusalem räknaden I, och I bröten ned husen för att befästa muren.
11
Och mellan de båda murarna gjorden I en behållare för vattnet från Gamla dammen. Men I skådaden icke upp till honom som hade verkat detta; till honom som för länge sedan hade bestämt det sågen I icke.
12
Herren, HERREN Sebaot kallade eder på den dagen till gråt och klagan, till att raka edra huvuden och hölja eder i sorgdräkt.
13
Men i stället hängåven I eder åt fröjd och glädje; I dödaden oxar och slaktaden får, I åten kött och drucken vin, I saden: »Låtom oss äta och dricka, ty i morgon måste vi dö.»
14
Därför ljuder från HERREN Sebaot denna uppenbarelse i mina öron: Sannerligen, denna eder missgärning skall icke bliva försonad, så länge I leven, säger Herren, HERREN Sebaot.
Settings