Psaltaren108

1
En sång, en psalm av David.
2
Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära[1].
3
Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.
4
Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.
5
Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.
6
Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.
7
På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.
8
Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.
9
Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,
10
Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.»
11
Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
12
Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?
13
Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner. [1] Se Ära i Ordförkl.
Use ← → arrow keys to navigate
Settings

Reading Style

Typeface

Font Size 19px

Options