Bibelverser om The Anger of God

Då förgicks allt kött som rörde sig på jorden, fåglar och boskapsdjur och vilda djur och alla smådjur som rörde sig på jorden, så ock alla människor.

Allt som fanns på det torra omkom, allt som där hade en fläkt av livsande i sin näsa.

Så utplånade han alla varelser på jorden, både människor och fyrfotadjur och kräldjur och himmelens fåglar; de utplånades från jorden, och allenast Noa räddades, jämte det som var med honom i arken.

Och de stodo upp bittida följande morgon för att draga åstad upp mot den övre bergsbygden; och de sade: »Se, här äro vi; vi vilja nu draga upp till det land som HERREN har talat om; ty vi hava syndat.»

Men Mose sade: »Varför viljen I så överträda HERRENS befallning? Det kan ju icke lyckas väl.

HERREN är icke med bland eder; dragen därför icke ditupp, på det att I icke mån bliva slagna av edra fiender.

Ty amalekiterna och kananéerna skola där möta eder, och I skolen falla för svärd; I haven ju vänt eder bort ifrån HERREN, och HERREN skall därför icke vara med eder.»

Likväl drogo de i sitt övermod upp mot den övre bergsbygden; men HERRENS förbundsark och Mose lämnade icke lägret.

Då kommo amalekiterna och kananéerna, som bodde där i bergsbygden, ned och slogo dem och förskingrade dem och drevo dem ända till Horma.

De stormodiga äro avväpnade, de hava slumrat in och sova; alla stridsmännen hava måst låta händerna falla.

För din näpst, du Jakobs Gud, ligga domnade både man och häst.

Du, du är fruktansvärd; vem kan bestå inför dig, när du vredgas?

Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.

Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.

Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.

Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar.

Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter,

om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud,

Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.

Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.

Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.

Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.

Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.

Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.

Jag har nogsamt hört huru Efraim klagar: »Du har tuktat mig, ja, jag har blivit tuktad såsom en otämd kalv; tag mig nu åter, så att jag får vända åter; du är ju HERREN, min Gud.