Bibelverser om Select Readings: The brevity of life

Människan, av kvinna född, lever en liten tid och mättas av oro;

lik ett blomster växer hon upp och vissnar bort, hon flyr undan såsom skuggan och har intet bestånd.

Och till att vakta på en sådan upplåter du dina ögon, ja, du drager mig till doms inför dig.

Som om en ren skulle kunna framgå av en oren! Sådant kan ju aldrig ske.

Äro nu människans dagar oryggligt bestämda, hennes månaders antal fastställt av dig, har du utstakat en gräns som hon ej kan överskrida,

vänd då din blick ifrån henne och unna henne ro, låt henne njuta en dagakarls glädje av sin dag.

För ett träd finnes ju kvar något hopp; hugges det än ned, kan det åter skjuta skott, och telningar behöva ej fattas därpå.

Om än dess rot tynar hän i jorden och dess stubbe dör bort i mullen,

så kan det grönska upp genom vattnets ångor och skjuta grenar lik ett nyplantat träd.

Men om en man dör, så ligger han där slagen; om en människa har givit upp andan, var finnes hon då mer?