Bibelverser om Pleasure

Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,

är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,

så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.

Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.

Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.

De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.

De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid.

»Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»

I oförnuft har den vettlöse sin glädje, men en förståndig man går sin väg rätt fram.

Den som älskar glada dagar varder fattig; den som älskar vin och olja bliver icke rik.

Men när jag nu vände mitt hjärta till att förstå vishet och till att förstå oförnuft och dårskap, då insåg jag att också detta var ett jagande efter vind.

Jag sade i mitt hjärta: »Välan, jag vill pröva huru glädje kommer dig, gör dig nu goda dagar.» Men se, också detta var fåfänglighet.

Jag måste säga om löjet: »Det är dårskap», och om glädjen: »Vad gagnar den till?»

I mitt hjärta begrundade jag huru jag skulle pläga min kropp med vin -- allt under det att mitt hjärta ägnade sig åt vishet -- och huru jag skulle hålla fast vid dårskap, till dess jag finge se vad som vore bäst för människors barn att göra under himmelen, de dagar de leva.

Jag företog mig stora arbeten, jag byggde hus åt mig, jag planterade vingårdar åt mig.

Jag anlade åt mig lustgårdar och parker och planterade i dem alla slags fruktträd.

Jag anlade vattendammar åt mig för att ur dem vattna den skog av träd, som växte upp.

Jag köpte trälar och trälinnor, och hemfödda tjänare fostrades åt mig; jag fick ock boskap, fäkreatur och får, i större myckenhet än någon som före mig hade varit i Jerusalem.

Jag samlade mig jämväl silver och guld och allt vad konungar och länder kunna äga; jag skaffade mig sångare och sångerskor och vad som är människors lust: en hustru, ja, många.

Så blev jag stor, allt mer och mer, större än någon som före mig hade varit i Jerusalem; och under detta bevarade jag ändå min vishet.

Intet som mina ögon begärde undanhöll jag dem, och ingen glädje nekade jag mitt hjärta. Ty mitt hjärta fann glädje i all min möda, och detta var min behållna del av all min möda.

Men när jag så vände mig till att betrakta alla de verk som mina händer hade gjort, och den möda som jag hade nedlagt på dem, se, då var det allt fåfänglighet och ett jagande efter vind. Ja, under solen finnes intet som kan räknas för vinning.

När jag alltså vände mig till att jämföra vishet med oförnuft och dårskap -- ty vad kunna de människor göra, som komma efter konungen, annat än detsamma som man redan förut har gjort? --

då insåg jag att visheten väl har samma företräde framför dårskapen, som ljuset har framför mörkret:

Ve dem som stå bittida upp för att hasta till starka drycker, och som sitta intill sena natten för att upphetta sig med vin!