Skip to content

Bibelverser om Meekness: General references

92 verser · 29 aspekter

Verser om General references

Filtrera efter bok
  1. Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.

  2. Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg.

  3. Avhåll då din tunga från det som är ont och dina läppar från att tala svek.

  4. Men de ödmjuka skola besitta landet och hugnas av stor frid.

  5. Du, du är fruktansvärd; vem kan bestå inför dig, när du vredgas?

  6. Från himmelen lät du höra din dom; då förskräcktes jorden och vart stilla,

  7. HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.

  8. Ty HERREN har behag till sitt folk, han smyckar de ödmjuka med frälsning.

  9. Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.

  10. Ett mjukt svar stillar vrede, men ett hårt ord kommer harm åstad.

  11. En snarsticken man uppväcker träta, men en tålmodig man stillar kiv.

  12. Bättre är en tålmodig man än en stark, och bättre den som styr sitt sinne än den som intager en stad.

  13. Bättre är ett torrt brödstycke med ro än ett hus fullt av högtidsmat med kiv.

  14. Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.

  15. Det är en ära för en man att hålla sig ifrån kiv, den oförnuftige söker alltid strid.

  16. Genom tålamod varder en furste bevekt, och en mjuk tunga krossar ben.

  17. Bespottare uppvigla staden, men visa män stilla vreden.

  18. Ty vinningslystnad gör den vise till en dåre, och mutor fördärva hjärtat.

  19. Om hos en furste vrede uppstår mot dig, så håll dig dock stilla, ty saktmod gör stora synder ogjorda.

  20. Utan med rättfärdighet skall han döma de arma och med rättvisa skipa lag åt de ödmjuka på jorden. Och han skall slå jorden med sin muns stav, och med sina läppars anda döda de ogudaktiga.

  21. och de ödmjuka skola då känna allt större glädje i HERREN; och de fattigaste bland människor skola fröjda sig i Israels Helige.

  22. Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.

  23. Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.

  24. Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.

  25. Färdas väl två tillsammans, utan att de hava blivit ense därom?