Bibelverser om Employee: Character of unrighteous

En stridsmans liv lever ju människan på jorden, och hennes dagar äro såsom dagakarlens dagar.

Hon är lik en träl som flämtar efter skugga, lik en dagakarl som får bida efter sin lön.

Så har jag fått till arvedel månader av elände; nätter av vedermöda hava blivit min lott.

»Ty med himmelriket är det, såsom när en husbonde bittida om morgonen gick ut för att leja åt sig arbetare till sin vingård.

Och när han hade kommit överens med arbetarna om en viss dagspenning[1], sände han dem till sin vingård.

När han sedan gick ut vid tredje timmen, fick han se några andra stå sysslolösa på torget;

och han sade till dem: 'Gån ock I till min vingård, så skall jag giva eder vad skäligt är.'

Och de gingo. Åter gick han ut vid sjätte timmen och vid nionde och gjorde sammalunda.

Också vid elfte timmen gick han ut och fann då några andra stå där; och han sade till dem: 'Varför stån I här hela dagen sysslolösa?'

De svarade honom: 'Därför att ingen har lejt oss.' Då sade han till dem: 'Gån ock I till min vingård.'

När det så hade blivit afton, sade vingårdens herre till sin förvaltare: 'Kalla fram arbetarna och giv dem deras lön, men begynn med de sista och gå så tillbaka ända till de första.'

Då nu de kommo fram, som voro lejda vid elfte timmen, fick var och en av dem full dagspenning.

När sedan de första kommo, trodde de att de skulle få mer, men också var och en av dem fick samma dagspenning.

När de så fingo, knorrade de mot husbonden.

och sade: 'Dessa sista hava arbetat allenast en timme, och du har ändå ställt dem lika med oss, som hava burit dagens tunga och solens hetta?'

Då svarade han en av dem och sade: 'Min vän, jag gör dig ingen orätt. Kom du icke överens med mig om den dagspenningen?

Tag vad dig tillkommer och gå. Men åt denne siste vill jag giva lika mycket som åt dig.

Har jag icke lov att göra såsom jag vill med det som är mitt? Eller skall du med onda ögon se på att jag är så god?' --

Hören nu en annan liknelse: En husbonde planterade en vingård, och han satte stängsel omkring den och högg ut ett presskar därinne och byggde ett vakttorn; därefter lejde han ut den åt vingårdsmän och for utrikes.

När sedan frukttiden nalkades, sände han sina tjänare till vingårdsmännen för att uppbära frukten åt honom.

Men vingårdsmännen togo fatt på hans tjänare, och en misshandlade de, en annan dräpte de, en tredje stenade de.

Åter sände han åstad andra tjänare, flera än de förra, men de gjorde med dem sammalunda.

Slutligen sände han till dem sin son, ty han tänkte: 'De skola väl hava försyn för min son.'

Men när vingårdsmännen fingo se hans son, sade de till varandra: 'Denne är arvingen; kom, låt oss dräpa honom, så få vi hans arv.'

Och de togo fatt på honom och förde honom ut ur vingården och dräpte honom.