- English
- King James KJV
- Complete Jewish CJB
- World English WEBM
- Berean Standard BSB
- American Standard ASV
- Geneva GNV
- Young's Literal YLT
- Douay-Rheims DRC
- International
- Shqip ALB
- العربية SVD
- বাংলা BN-IRV
- မြန်မာ Judson
- 简体文 CUV-S
- 繁體中文 CUV-T
- Čeština BKR
- Nederlands STVE
- Français LSG
- Deutsch SCH
- Ελληνικά Vamvas
- ગુજરાતી GU-IRV
- Hausa HCB
- עברית Hebrew
- हिन्दी HCV
- Magyar KAROLI
- Bahasa Indonesia INDO-TB
- Italiano Diodati
- 日本語 Kougo
- 한국어 Korean
- മലയാളം MAL
- मराठी MRCV
- Norsk DNB
- فارسی OPV
- Polski BG
- Português Almeida
- Română Cornilescu
- Русский Synodal
- Español RVG
- Kiswahili Neno
- Svenska SV1917
- Tagalog TAG-ADB
- தமிழ் TCV
- తెలుగు TSA
- ภาษาไทย THAI-KJV
- Українська Ohienko
- Tiếng Việt CADMAN
- Yorùbá YCB
Bibelverser om Continents
Viktiga bibelverser
Och Gud sade: »Samle sig det vatten som är under himmelen till en särskild plats, så att det torra bliver synligt.» Och det skedde så.
Och Gud kallade det torra jord, och vattensamlingen kallade han hav. Och Gud såg att det var gott.
den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har gått därfram.
Ja, där bär man hand på hårda stenen; bergen omvälvas ända ifrån rötterna.
In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är.
Vattenådror täppas till och hindras att gråta. Så dragas dolda skatter fram i ljuset.
Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd.
Vem har fastställt hennes mått -- du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?
Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten,
medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?
Och vem satte dörrar för havet, när det föddes och kom ut ur moderlivet,
när jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bliva dess linda,
när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar därför,
och sade: »Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig»?
Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats,
där den skulle fatta jorden i dess flikar, så att de ogudaktiga skakades bort därifrån?
Då ändrar den form såsom leran under signetet, och tingen stå fram såsom klädda i skrud;
då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes för högt brytes sönder.
Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten?
Hava dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar?
Har du överskådat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra.
Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.
Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.