Letters to the Churches

som under förgångna släktens tider icke hade blivit kungjord för människors barn, såsom den nu genom andeingivelse har blivit uppenbarad för hans heliga apostlar och profeter.

Jag menar den hemligheten, att hedningarna i Kristus Jesus äro våra medarvingar och jämte oss lemmar i en och samma kropp och jämte oss delaktiga i löftet -- detta genom evangelium,

vars tjänare jag har blivit i följd av den Guds nåds gåva som blev mig given genom hans mäktiga kraft.

Ja, åt mig, den ringaste bland alla heliga, blev den nåden given att för hedningarna förkunna evangelium om Kristi outrannsakliga rikedom,

och att lägga i dagen huru det rådslut har blivit utfört, som tidsåldrarna igenom hade såsom en hemlighet varit fördolt i Gud, alltings skapare.

Ty Gud ville att hans mångfaldiga visdom nu, i och genom församlingen, skulle bliva kunnig för furstarna och väldigheterna i den himmelska världen.

Sådant hade hans beslut varit från tidsåldrarnas begynnelse, det som han utförde i Kristus Jesus, vår Herre.

Och i honom kunna vi med tillförsikt frimodigt träda fram, genom tron på honom.

Därför beder jag eder att icke fälla modet vid mina lidanden för eder; de lända ju eder till ära.

Fördenskull böjer jag mina knän för Fadern --

honom från vilken allt vad fader heter i himmelen och på jorden har sitt namn --

och beder att han ville efter sin härlighets rikedom förläna eder, att I genom hans Ande växen till i kraft till eder invärtes människa,

och att Kristus genom tron må bo i edra hjärtan, och att I mån vara rotade och grundade i kärleken,

så att I, tillika med alla de heliga, till fullo förmån fatta vad bredden och längden och höjden och djupet är

och så lära känna Kristi kärlek, som övergår all kunskap. Ty så skolen I bliva helt uppfyllda av all Guds fullhet.

Men honom, som förmår göra mer, ja, långt mer än allt vad vi bedja eller tänka, efter den kraft som är verksam i oss,

honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus alla släkten igenom i evigheternas evighet, amen.

Så förmanar jag nu eder, jag som är en fånge i Herren, att föra en vandel som är värdig den kallelse I haven undfått,

med all ödmjukhet och allt saktmod, med tålamod, så att I haven fördrag med varandra i kärlek

och vinnläggen eder om att bevara Andens enhet genom fridens band:

en[1] kropp och en[1] Ande, likasom I ock bleven kallade till att leva i ett och samma hopp, det som tillhör eder kallelse --

en[1] Herre, en[1] tro, ett[1] dop, en[1] Gud, som är allas Fader,

han som är över alla, genom alla och i alla.

Men åt var och en särskild av oss blev nåden given, alltefter som Kristus tillmätte honom sin gåva.

Därför heter det: »Han for upp i höjden, han tog fångar, han gav människorna gåvor.»