Jesus

Och han har givit honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson.

Förundren eder icke över detta. Ty den stund kommer, då alla som äro i gravarna skola höra hans röst

Jag kan icke göra något av mig själv. Såsom jag hör, så dömer jag; och min dom är rättvis, ty jag söker icke min vilja, utan dens vilja, som har sänt mig.

Om jag själv vittnar om mig, så gäller icke mitt vittnesbörd.

Men det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant.

Dock, det är icke av någon människa som jag tager emot vittnesbörd om mig; men jag säger detta, för att I skolen bliva frälsta.

Men jag har ett vittnesbörd om mig, som är förmer än Johannes' vittnesbörd: de gärningar som Fadern har givit mig att fullborda, just de gärningar som jag gör, de vittna om mig, att Fadern har sänt mig.

Ja, Fadern, som har sänt mig, han har själv vittnat om mig. Hans röst haven I aldrig någonsin hört, ej heller haven I sett hans gestalt,

och hans ord haven I icke låtit förbliva i eder. Ty den han har sänt, honom tron I icke.

I rannsaken skrifterna, därför att I menen eder i dem hava evigt liv; och det är dessa som vittna om mig.

Men I viljen icke komma till mig för att få liv.

Jag tager icke emot pris av människor;

men jag känner eder och vet att I icke haven Guds kärlek i eder.

Jag har kommit i min Faders namn, och I tagen icke emot mig; kommer en annan i sitt eget namn, honom skolen I nog mottaga.

Menen icke att det är jag som skall anklaga eder hos Fadern. Den som anklagar eder är Moses, han till vilken I sätten edert hopp.

Trodden I Moses, så skullen I ju tro mig, ty om mig har han skrivit.

Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I då kunna tro mina ord?» [2] och sökte att döda honom.

Därefter for Jesus över Galileiska sjön, »Tiberias' sjö».

Och mycket folk följde efter honom, därför att de sågo de tecken som han gjorde med de sjuka.

Men Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar.

Då nu Jesus lyfte upp sina ögon och såg att mycket folk kom till honom, sade han till Filippus: »Varifrån skola vi köpa bröd, så att dessa få äta?»

Men detta sade han för att sätta honom på prov, ty själv visste han vad han skulle göra.

Filippus svarade honom: »Bröd för två hundra silverpenningar[1] vore icke nog för att var och en skulle få ett litet stycke.»

Då sade till honom en annan av hans lärjungar, Andreas, Simon Petrus' broder:

Jesus sade: »Låten folket lägga sig här.» Och på det stället var mycket gräs. Då lägrade sig männen där, och deras antal var vid pass fem tusen.