God

Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.

Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.

Jag bär min själ[2] alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.

De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.

Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.

Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.

Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.

Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.

Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.

Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.

Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.

Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.

Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.

Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.

Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal.

Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar.

Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd.

Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.

Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld.

Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.

När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.

Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.

Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.

Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.

Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.