God

Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.

Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.

Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.

Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?

Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.

Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.

Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.

Av Salomo. Gud, giv åt konungen dina rätter och din rättfärdighet åt konungasonen.

Han döme ditt folk med rättfärdighet och dina betryckta med rätt.

Han skaffe rätt åt de betryckta i folket, han frälse de fattiga och krosse förtryckaren.

Dig frukte man, så länge solen varar, och så länge månen skiner, från släkte till släkte.

Hans namn förblive evinnerligen; så länge solen skiner, fortplante sig hans namn. Och i honom välsigne man sig[1]; alla hedningar prise honom säll.

Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena gör under!

Och lovat vare hans härliga namn evinnerligen, och hela jorden vare full av hans ära! Amen, Amen.

En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.

därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.

Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»

till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.

Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.

Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.

Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.

Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.

Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.

Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.