Bön om nådig räddning

Psaltaren 109:21-29

Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.

Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.

Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.

Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.

Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.

Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;

och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.

Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.

Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.