Judas självmord

3

När då Judas, som hade förrått honom, såg att han var dömd, ångrade han sig och bar de trettio silverpenningarna[1] tillbaka till översteprästerna och de äldste

4

och sade: »Jag har syndat därigenom att jag har förrått oskyldigt blod.» Men de svarade: »Vad kommer det oss vid? Du får själv svara därför.»

5

Då kastade han silverpenningarna i templet och gick sin väg. Sedan gick han bort och hängde sig.

6

Men översteprästerna togo silverpenningarna och sade: »Det är icke lovligt att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspenningar.»

7

Och sedan de hade fattat sitt beslut, köpte de för dem Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar.

8

Därför kallas den åkern ännu i dag Blodsåkern.

9

Så fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, när han sade: »Och jag tog de trettio silverpenningarna -- priset för den man vilkens värde hade blivit bestämt, den som israelitiska män hade värderat --

10

och jag gav dem till betalning för Krukmakaråkern, i enlighet med Herrens befallning till mig.»

Reading Style

Typeface

Font Size 19px

Options