Johannes 10:22-39

Konfrontation vid lövhyddohögtiden

Johannes 10:22-39
22
Därefter inföll tempelinvigningens högtid i Jerusalem. Det var nu vinter,
23
och Jesus gick fram och åter i Salomos pelargång i helgedomen.
24
Då samlade sig judarna omkring honom och sade till honom: »Huru länge vill du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg oss det öppet.»
25
Jesus svarade dem: »Jag har sagt eder det, men I tron mig icke. De gärningar som jag gör i min Faders namn, de vittna om mig.
26
Men I tron mig icke, ty I ären icke av mina får.
27
Mina får lyssna till min röst, och jag känner dem, och de följa mig.
28
Och jag giver dem evigt liv, och de skola aldrig någonsin förgås, och ingen skall rycka dem ur min hand.
29
Min Fader, som har givit mig dem, är större än alla, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand.
30
Jag och Fadern äro ett.»
31
Då togo judarna åter upp stenar för att stena honom.
32
Men Jesus sade till dem: »Många goda gärningar, som komma från min Fader, har jag låtit eder se. För vilken av dessa gärningar är det som I viljen stena mig?»
33
Judarna svarade honom: »Det är icke för någon god gärnings skull som vi vilja stena dig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, du som är en människa.»
34
Jesus svarade dem: »Det är ju så skrivet i eder lag: 'Jag har sagt att I ären gudar'.
35
Om han nu har kallat för gudar dem som Guds ord kom till -- och skriften kan ju icke bliva om intet --
36
huru kunnen då I, på den grund att jag har sagt mig vara Guds Son, anklaga mig för hädelse, mig som Fadern har helgat och sänt i världen?
37
Gör jag icke min Faders gärningar, så tron mig icke.
38
Men gör jag dem, så tron gärningarna, om I än icke tron mig; då skolen I fatta och förstå att Fadern är i mig, och att jag är i Fadern.»
39
Då ville de åter gripa honom, men han gick sin väg, undan deras händer.
Läs hela kapitlet 10
Settings

Reading Style

Typeface

Font Size 19px

Options