Job 30:1-5 (SV1917) | TrulyRandomVerse

1

Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.

2

Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft?

3

Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.

4

Saltörter plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat.

5

Ur människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar.

Job 30:1-5

Reading Style

Typeface

Font Size 19px

Options