Längtan efter vila i döden

Job 3:11-19

Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?

Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?

Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,

vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,

ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;

eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.

Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;

där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.

Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.