Skeppsbrottet och den allmänna sorgen

26

Och dina roddare förde dig åstad, ut på de vida vattnen. Då kom östanvinden och krossade dig. där du låg i havet.

27

Ditt gods, dina handels- och bytesvaror, dina sjömän och skeppare, dina läckors botare och dina bytesmäklare, allt krigsfolk på dig, allt manskap som fanns ombord på dig, de sjunka nu ned i havet, på ditt falls dag.

28

Vid dina skeppares klagorop bäva markerna,

29

och alla som ro med åror övergiva sina skepp; sjömän och alla skeppare på havet begiva sig i land.

30

De ropa högt över ditt öde och klaga bittert; de strö stoft på sina huvuden och vältra sig i aska.

31

De raka sig skalliga för din skull och hölja sig i sorgdräkt; de gråta över dig i bitter sorg, under bitter klagan.

32

Med jämmer stämma de upp en klagosång om dig, en klagosång över ditt öde: »Vem var såsom Tyrus, hon som nu ligger i det tysta ute i havet?»

33

Där dina handelsvaror sattes i land från havet mättade du många folk; med ditt myckna gods och dina många bytesvaror riktade du jordens konungar.

34

Men nu, då du har förlist och försvunnit ifrån havet, ned i vattnens djup, nu hava dina bytesvaror och allt ditt manskap sjunkit med dig.

35

Havsländernas alla inbyggare häpna över ditt öde, deras konungar stå rysande, med förfäran i sina ansikten.

36

Köpmännen ute bland folken vissla åt dig; du har tagit en ände med förskräckelse till evig tid.

Reading Style

Typeface

Font Size 19px

Reading Width 45 chars

Options