Den helige Andes utgjutande

1

När sedan pingstdagen var inne, voro de alla församlade med varandra.

2

Då kom plötsligt från himmelen ett dån, såsom om en våldsam storm hade dragit fram; och det uppfyllde hela huset där de sutto.

3

Och tungor såsom av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på dem, en på var av dem.

4

Och de blevo alla uppfyllda av helig ande och begynte tala andra tungomål, efter som Anden ingav dem att tala.

5

Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från allahanda folk under himmelen.

6

Och när dånet hördes, församlade sig hela hopen, och en stor rörelse uppstod, ty var och en hörde sitt eget tungomål talas av dem.

7

Och de uppfylldes av häpnad och förundran och sade: »Äro de icke galiléer, alla dessa som här tala?

8

Huru kommer det då till, att var och en av oss hör sitt eget modersmål talas?

9

Vi må vara parter eller meder eller elamiter, vi må hava vårt hem i Mesopotamien eller Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller provinsen Asien,

10

i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller i Libyens bygder, åt Cyrene till, eller vara hitflyttade främlingar från Rom,

11

vi må vara judar eller proselyter, kretenser eller araber, alla höra vi dem på våra egna tungomål tala om Guds väldiga gärningar.»

12

Så uppfylldes de alla av häpnad och visste icke vad de skulle tänka. Och de sade, den ene till den andre: »Vad kan detta betyda?»

13

Men somliga drevo gäck med dem och sade: »De äro fulla av sött vin.»