Psaltaren7

En bön om räddning och förtröstan

1
En sång av David, som han sjöng till HERREN för benjaminiten Kus' ords skull.
2
HERRE, min Gud, till dig tager jag min tillflykt; fräls mig från alla mina förföljare och rädda mig,

Davids oskuldsed

3
så att de icke, såsom lejon, sönderslita min själ och rycka bort henne utan räddning.
4
HERRE, min Gud, har jag gjort sådant, och är orätt i mina händer,
5
har jag med ont vedergällt ned som höll frid med mig eller plundrat den som var min ovän utan sak,

En vädjan till Gud att stå upp såsom domare

6
så förfölje fienden min själ och tage henne fatt och trampe mitt liv till jorden och lägge min ära[1] i stoftet. Sela.
7
Stå upp, HERRE, i din vrede, res dig mot mina ovänners raseri och vakna upp till min hjälp, du som har påbjudit dom.
8
Må folkens församling omgiva dig, och må du över den vända åter till höjden.
9
HERREN håller dom över folken; skaffa mig rätt, HERRE, efter min rättfärdighet och ostrafflighet.
10
Låt de ogudaktigas ondska få en ände, men håll den rättfärdige vid makt; ty du, som prövar hjärtan och njurar, är en rättfärdig Gud.

Vissheten om Guds dom

11
Min sköld är i Guds hand; han frälsar de rättsinniga.
12
Gud är en rättfärdig domare och en Gud som dagligen vredgas.
13
Om någon icke vill omvända sig, så vässer han sitt svärd, sin båge spänner han och gör den redo;
14
och han riktar mot honom dödande skott, sina pilar gör han brinnande.
15
Se, denne är i födsloarbete med fördärv, han går havande med olycka, men han föder ett intet.
16
Han gräver en grop och gör den djup, men han faller själv i den grav som han gräver.

Tacksägelselöfte

17
Den olycka han tänkte vålla vänder tillbaka på hans huvud, och över hans hjässa kommer hans ondska. Jag vill tacka HERREN efter hans rättfärdighet och lovsjunga HERRENS, den Högstes, namn. [1] Se Ära i Ordförkl.
Use ← → arrow keys to navigate
Settings

Reading Style

Typeface

Font Size 19px

Reading Width 45 chars

Options