Psaltaren120

Ett rop om räddning

1
En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.
2
HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

Den svekfulles öde

3
Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?
4
Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

Klagan över landsflykt bland fientliga folk

5
Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!
6
Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.
7
Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.
Use ← → arrow keys to navigate
Settings

Reading Style

Typeface

Font Size 19px

Reading Width 45 chars

Options