Bibelverser om Science

Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.

Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.

Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.

En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.

Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.

Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.

Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.

Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?

Och jag vände mitt hjärta till att begrunda och utrannsaka genom vishet allt vad som händer under himmelen; sådant är ett uselt besvär, som Gud har givit människors barn till att plåga sig med.

När jag nu såg på allt vad som händer under himmelen, se, då var det allt fåfänglighet och ett jagande efter vind.

Det som är krokigt kan icke bliva rakt, och det som ej finnes kan ej komma med i någon räkning.

Jag sade i mitt hjärta: »Se, jag har förvärvat mig stor vishet, och jag har förökat den, så att den övergår allas som före mig hava regerat över Jerusalem; ja, vishet och insikt har mitt hjärta inhämtat i rikt mått.»

Men när jag nu vände mitt hjärta till att förstå vishet och till att förstå oförnuft och dårskap, då insåg jag att också detta var ett jagande efter vind.

Ve eder, I lagkloke, som haven tagit bort nyckeln till kunskapen! Själva haven I icke kommit ditin och för dem som ville komma dit haven I lagt hinder.»

en uppfostrare för oförståndiga, en lärare för enfaldiga, eftersom du i lagen har uttrycket för kunskapen och sanningen.

O Timoteus, bevara vad som har blivit dig betrott; och vänd dig bort ifrån de oandliga, tomma ord och gensägelser som komma från den falskeligen så kallade »kunskapen»[1],