Bibelverser om Parsimony

I väntaden på mycket, men se, det blev litet, och när I förden det hem, då blåste jag på det. Varför gick det så? säger HERREN Sebaot. Jo, därför att mitt hus får ligga öde, under det att envar av eder hastar med sitt eget hus.

Fördenskull har himmelen ovan eder förhållit eder sin dagg och jorden förhållit sin gröda.

Och jag har bjudit torka komma över land och berg, och över säd, vin och olja och alla andra jordens alster, och över människor och djur, och över all frukt av edra händers arbete.

Då lärjungarna sågo detta, blevo de misslynta och sade: »Varför skulle detta förspillas?

Man hade ju kunnat sälja det för mycket penningar och giva dessa åt de fattiga.»

Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar, den som skulle förråda honom, sade då:

»Varför sålde man icke hellre denna smörjelse för tre hundra silverpenningar[1] och gav dessa åt de fattiga?»