TRV
Romarbrevet 15:1-13
1
Vi som äro starka äro pliktiga att bära de svagas skröpligheter och att icke leva oss själva till behag.
2
Var och en av oss må leva sin nästa till behag, honom till fromma och honom till uppbyggelse.
3
Kristus levde ju icke sig själv till behag, utan med honom skedde såsom det är skrivet: »Dina smädares smädelser hava fallit över mig.»
4
Ty allt vad som fordom har blivit skrivet, det är skrivet oss till undervisning, för att vi, genom ståndaktighet och genom den tröst som skrifterna giva, skola bevara vårt hopp.
5
Och ståndaktighetens och tröstens Gud give eder att vara ens till sinnes med varandra i Kristi Jesu efterföljelse,
6
så att I endräktigt och med en mun prisen vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader.
7
Därför må den ene av eder vänligt upptaga den andre, såsom Kristus, Gud till ära, har upptagit eder.
8
Vad jag vill säga är detta: För de omskurna har Kristus blivit en tjänare, till ett vittnesbörd om Guds sannfärdighet, för att bekräfta de löften som hade givits åt fäderna;
9
hedningarna åter hava fått prisa Gud för hans barmhärtighets skull. Så är ock skrivet: »Fördenskull vill jag prisa dig bland hedningarna och lovsjunga ditt namn.»
10
Och åter heter det: »Jublen, I hedningar, med hans folk»;
11
så ock: »Loven Herren, alla hedningar, ja, honom prise alla folk.»
12
Så säger ock Esaias: »Telningen från Jessais rot skall komma, ja, han som skall stå upp för att råda över hedningarna; på honom skola hedningarna hoppas.»
13
Men hoppets Gud uppfylle eder med all glädje och frid i tron, så att I haven ett överflödande hopp i den helige Andes kraft.
Settings