Psaltaren 137:5-9
5
Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem, så förgäte min högra hand sin tjänst.
6
Min tunga låde vid min gom, om jag upphör att tänka på dig, om jag icke låter Jerusalem vara min allra högsta glädje.
7
Tänk, HERRE, på Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: »Riven ned, riven ned det ända till grunden.»
8
Dotter Babel, du ödeläggelsens stad, säll är den som får vedergälla dig allt vad du har gjort oss.
9
Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.
Bibeltext: Swedish Bible (1917) · Fri från upphovsrätt