Filipperbrevet 2:3-8

fria ifrån genstridighet och ifrån begär efter fåfänglig ära. Fasthellre må var och en i ödmjukhet akta den andre förmer än sig själv.

Och sen icke var och en på sitt eget bästa, utan var och en också på andras.

Varen så till sinnes som Kristus Jesus var[1],

han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte,

utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara såsom en människa

och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset.

Filipperbrevet 2:3-8

Reading Style

Typeface

Font Size 19px

Options