Job 41:1-9 (SV1917) | TrulyRandomVerse

1

Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?

2

Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.

3

Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.

4

Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?

5

Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.

6

Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.

7

Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.

8

Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.

9

När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.

Job 41:1-9