Job 30:3

Visar vers 3 med omgivande sammanhang.

Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.

Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft?

Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.

Saltörter plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat.

Ur människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar.

I gruvliga klyftor måste de bo, i hålor under jorden och i bergens skrevor.

Läs hela kapitlet 30

Job 30:3

Reading style

Typeface

Font size 19px

Reading width 90 chars

Options